Maddes Blogg

Maddes Blogg

Nellie.

BarnPosted by Madeleine 06 Oct, 2014 00:01
Det skriket som numer förvärrar min tinnitus började som den klaraste, sköraste fågelsång och trots att jag älskat dig hela tiden i magen så fördubblades det när jag hörde dig för första gången.
Det är en flicka sa de och vi skrattade genom tårarna, din pappa och jag.
Du lades vid mitt ansikte och Niclas satt tätt, tätt intill.
Vi pussade och pussade på dig. Söp in allt det som är du. Allt det underbara.
Ditt lilla, lilla runda och helt perfekta ansikte. Kunde knappt förstå att det ändå kom ut en liten varelse.
Och från det att jag fick se dig startade känslor som jag aldrig känt förut.
En kärlek så stark att jag ibland måste trycka undan den för det känns som att jag ska gå sönder.
En beskyddarinstinkt utan dess like.
Men också en gnagande oro. En rädsla över att det ska hända dig något.

Det vackraste jag vet är ditt leende och dina glittrande ögon.

............................

Jag var naiv och började skriva det här blogginlägget i tron att jag skulle kunna beskriva hur det känns. Det gick naturligtvis inte.
Och även om jag hade kunnat så är det ju ändå så olika från kvinna till kvinna.

Jag är så otroligt tacksam över att ha sluppit förlossningsdepression.
Jag är också tacksam över att få känna det jag känner och att få vara med dig varje dag. Och att din pappa tog sin semester i samband med pappadagarna så att vi fick den allra första tiden tillsammans allihop.

Det var jobbigt i början. De första nätterna på BB-avdelningen när du skulle ligga och sola och vi skulle lämna dig därute. Så liten och hjälplös låg du där under lampan och vilken avgrundsdjup ångest jag kände. Tänk om någon tog dig? Men din pappa lugnade mig och sen gick det bra.

Sen blev det en helt annan situation när du skulle ligga inne hos oss och man blev väckt varannan timme för försök till amning, flaskmatning och pumpning.
Och sen den nästan maniska reflexen att kolla din lilla bröstkorg så att du andades, samtidigt som man var halvt handikappad av smärtan från magen och knappt kunde röra sig.
En kväll fick jag panik och grät för att det var så nytt och annorlunda och totalt omvälvande, men då fanns din lugna pappa där igen och talade med mig så att även det blev bättre.

Väl hemma kom den paniken kanske 1 eller 2 gånger till. Då lät Niclas mig sova ut på övervåningen och dagen efter mådde jag så mycket bättre. Vi valde sen att sova med dig varannan natt, så att man varannan natt verkligen fick sova ut och det gjorde vardagen mycket, mycket lättare. Den irritationen man ibland hade känt när du grät (Och det är knappt att jag vill erkänna att den fanns där, för det känns skamligt på något sätt) försvann helt och man blev lugnare då man fick rejält med sömn då och då.

Det krävdes en riktig man för att jag skulle våga skaffa dig. En man som tar sitt ansvar. En man som tar mina funderingar, rädslor och ledsamheter på allvar. Som kan prata med mig och få mig att må bättre. Du är lyckligt lottad som har en sådan pappa.

Det tog ungefär 1,5-2 månader innan man landade i det nya livet. Det kan fortfarande vara en utmaning då du skriker samtidigt som Nikis vatten är slut eller då vi ska åka någonstans, men man lär sig hela tiden och blir tryggare och tryggare i föräldrarollen.

Och jag älskar dig; lillfisen, minifisen, ostbågen, grodan, gruffen, lilla geten, gnälli-nellie, buddhan, dotera, mammas ögonsten, skatt, älskling.

Älskar dig så mycket att det gör ont och jag är så glad och tacksam över att jag vågade. Vågade bli mamma.







  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Niclas Forsberg 06 Oct, 2014 08:07

Håller med dig om att det inte går att klä i ord, men du var på väldigt god väg med din underbara text!
Älskar dig, min vackra fru!

Posted by Gaston Gomez 06 Oct, 2014 06:50

En helt underbar text Madde. Att vara förälder är den underbaraste utmaningen som finns. Och jag är glad att ni, det finaste paret jag känner fick den. Jag kommer alltid att finnas där för er och ert underverk. :-) G.